Paranoia och Over the Edge – Med galenskapen som huvudidé

Jag är ju den i gänget som tenderar att hamstra udda rollspel, och gärna med en knepig twist. Två sådana rollspel är Paranoia och Over the Edge.

Paranoia

Mycket har skrivits om Paranoia, det är ett gammalt spel som funnits med mycket länge och ändrat skepnad ett antal gånger, havererat och varit nära haverier ett antal gånger. Det man kan säga kännetecknar Paranoia utöver att det är ett galet, humoristiskt spel där man agerar i en värld där en omnipotent dator styr allt, är att det har en tendens att ändra skepnad utifrån samtiden. I början var den allmänna skräcken mutanter och kommunister, nu förefaller det vara terrorister;

While Paranoia XP kept Communists as the big bad scapegoat in spite of the Cold War being long over, the updated edition integrates several 21st century themes into its satire. Troubleshooters carry PDCs (Personal Digital Companion) that are reminiscent of PDAs and smartphones and can try to acquire gear by bidding on CBay (obvious pun on eBay). New threats to Alpha Complex include file sharing, phishing scams, identity theft and WMDs. Consumerism in Alpha Complex has been tooled into its economy and has taken on an element of patriotism, echoing sentiments expressed after 9/11 along similar trends. A mission pack released in 2009 titled War On (Insert Noun) lampoons government initiatives like the War on Drugs and the War on Terror. (Citerat från Wikipedia)

Den sämsta versionen torde nog vara 5th edition, som även den, då spelet på den tiden gavs ut av West End Games, var en spik i företagets kista. 5th edition var centrerat kring popkulturella fenomen och innehöll en massa tokrolig humor, mörkret tonades ned och försäljningen rasade med 90% innan WEG kursade.

Den senaste versionen utgiven av mitt favoritbolag Mongoose Publishing låter en välja setting, men det är underförstått att det är klassisk Paranoia som är default.

Over the Edge

Det står klart för en om man läser igenom spelet att Over the Edge-författarna rör sig i William S Burroughs tankevärld. Det är gott om fenomen som återkommer från hans Tjacket, Svängd och Den nakna lunchen. Gott om drogreferenser och rent generellt kan man säga att Al Amarja, som ön rollspelet utspelar sig på påminner rätt mycket om miljöerna från just filmen Den Nakna lunchen.

Murriga gränder, oerhörd rikedom, slum, knepiga subkulturer, hemliga sällskap och en underlig casbah. Därtill lär väl spelet, som alla spel med humoristiska inslag vara fullt med internskämt. Något som jag personligen kan uppskatta. Men för en trad-spelare som undertecknad är det bara aningen för löskokt, men som sagt; Underbar värld.

/Fredrich

Annonser

Shatterzone – Ridå West End games

West end games är ett skön gammal omtyckt firma i rollspelssammanhang. De ligger bland annat bakom Paranoia, som är ett av mina teoretiska favoritspel. Teoretiskt, för att jag älskar konceptet, men aldrig någonsin lyckas ro iland en anständig, och beständig serie spelningar. Det blir ploj, larm och urspårning och någonstans där bestämmer man sig för att spela kortspel istället.

West End games linger even bakom det gamla Star Wars RPGt, som även gavs ut översatt av Äventyrsspel. Det blev en lång och lyckad utgivning vad jag förstår det som. Jag gissar att Star Wars licensen de facto var WEGs försörjning för en lång rad år. Men ingenting i denna värld är ju beständigt. Världen är stadd i förändring och en dag blev WEG av med levebrödet, licensen för Star Wars.

Jag kan tänka mig hur det måste ha låtit på mötet;

Chef 1: Fan grabbar, vi är RÖKTA, vår största produkt går i stöpet

Anställd 1: Vi måste göra något, vi kommer bli ARBETSLÖSA!

Anställd 2: Må kraften vara med oss!

Chef 1: Jag har en PLAN, detta är jävligt fräscht. Lyssna nu grabbar; Vi ger ut ett SCI-FI rymd-operaspel!

Anställd 1:…….?

Anställd 2:…..

Chef 1: Ok, jag fixar en budget, ni filar på, lägg för fan inte för mycket tid på vapen, ingen bryr sig om STRID i ett rymdspel ändå.

Och där har du det, Shatterzone, ett spel med snygg box, snygga illustrationer i övrigt, ett trevligt universum, ett underligt koncept med kort och vapen som ser ut som sinnessvaga damsugare, som heter saker i stil med Gurtman, Furtherman (Varför ska så många sluta på -man?).

Kort och gott, filade de ihop Star Wars, utan Star Wars, med störtfula vapen som man i allmänhet inte skulle kunna beskriva som rymdvapenaktiga. De ser ut som gardenaträdgårdsverktyg, damsugarmunstycken, rubankhyvlar, de ser ut som de skapats onyktra i paint. Kort därefter kursade WEG, och med det såg vi vår sista laser-rubank.

/Fredrich