Kollar man tillbaka på äldre spel kan man konstatera att de var betydligt mer oförlåtande, till den milda grad att en del av dem passerar över gränsen och blir närmast pennalistiska. En sådan serie spel är Deja vu 1 & 2 av ICOM Simulations.
DV1&2 var kungarna av slumpmässig död, nej veritabla gudar, dels eftersom det fanns något obskyrt räkneverk i bakgrunden som vid vissa givna tidpunkter bara skickade in en karaktär som dräpte dig, game over. Många sessioner med tandgnissel genomleds i deras spel innan man nu flera år senare hittade walkthrus för att lindra mina arma nerver. Bägge spelen börjar, om jag inte minns fel, med att man vaknar upp och inte minns ett jota, givetvis är maffian syrak. Ett klassiskt film noir-grepp.
Det som var fascinerande var också att tillverkaren hade vinnlagt sig om att låta det mesta som är fysiskt möjligt, vara möjligt. Vilket leder till att du faktiskt kan slå dig själv i ansiktet (SOCKO) och äta patroner, eftersom de är lagom stora.
Hårda killar börjar dagen med att nita sig själv i ansiktet, och sköljer ner .38-patroner med whiskey ur skrivbordslådan.
/Fredrich
Landhajen 