Som jag tidigare har beskrivit finns det kombinationer som i slutändan, med facit i hand, visat sig vara mindre lyckade. En sådan är enligt mig Mechwarrior RPG
Mechwarrior RPG
Mechwarrior RPG är ett rollspel i Battletechvärlden, skapad av FASA. En sci-fi-setting där stora feudalhus kämpar om herraväldet över planeter med stora s.k mechar, dvs stora robotfordon med piloter i. Battletech är ett prima figurspel, helt lysande roligt, jag och nära vänner har spenderat skapliga mängder tid med att flytta mechar på hexbräde, både i datoriserad form och på vanligt bord. Världen är oerhört väl utvecklad och välbeskriven, om än lite omständig att försöka ha överblick på.
Vad som funkar mindre bra, åtminstone för undertecknad, är rollspel i den världen. Allt, och då menar jag ALLT, är centrerat kring de stora skorvarna och de slag dom deltar i. 99% av alla klasser i spelet är olika typer av piloter, tekniker, scouter, andrepiloter och så vidare in absurdum. Så vad är det tänkt att man ska rollspela kring, om man bortser ifrån det rena krigandet (Tar du bort det tar du bort merparten av världen)? Rollspela diskussioner i omklädningsrummet? (”Fan, du har en så mycket större kanon än jag”) Rollspela sessioner där man spelar kort om reservdelar? Rollspela omöjlig kärlek (”Vi kan inte fortsätta träffas så här, jag är en simpel tekniker och du är en riktig pilot). Hur många sekvenser där man av en händelse inte kan använda sitt primära krigsverktyg till att lösa det uppkomna problemet kan man konstruera i en värld där allt kretsar kring mechar?
Och ärligt talat, illustrationerna?
Krullig tuppkam och ostyrigt helskägg, plus muskler. En ren svärmorsdröm.
Teknofil? Du kan hamna på anstalt för det där! Särskilt för frisyren.
Jag är beroende av kosmetisk kirurgi, men är lika glad för det. Mitt leende går från öra till öra och jag har en näsa som bara en korvtillverkare hade kunnat älska.
Det var nog bättre i teorin än i praktiken, det specifika spelet.
/Fredrich
Landhajen 