Talisman, fjärde utgåvan – Expansionerna

Efter sista glaset var pekka redo, han kunde nu ta sig an vad som helst med mod i bröstet och en andedräkt som kunde få även en drake att få kväljningar

I den sista avslutande delen i denna Talismanserie så tänkte jag gå in på expansionerna som släppts till fjärde utgåvan hittills, vilket är hela 7 stycken. Fantasy Flight Games släppte en storexpansion varje vår och en miniexpansion varje höst till dess Dragon blev kraftigt försenad.

I regel kommer dessa med karaktärer, äventyrsskort och besvärjelser och gör lite för att förändra den grundläggande spelmekaniken, en fördel för den som inte vill krångla till det men ändå vill öka på variationen. Det finns dock nyheter. Istället för att gå igenom expansion för expansion tänkte jag efter en förkortad översikt fördjupa mig lite i vad nyheterna medför i praktiken.

I kronologisk ordning…

The Reaper (2008): (mini) Quests och Grim Reaper
The Dungeon (2009): Nytt bräde ”Dungeon” med skattkort
The Frostmarch (2009): (mini) Frosttema, quests och nya slut
The Highland (2010): Nytt bräde ”Highland” (Mountain) med relikkort
The Sacred Pool (2010): (mini) Domedagstema, questbelöningar, nya slut och ”stall-kort”.
The Dragon (2011): Nya bräden för mitten, nya spelelement med draktema
The Blood Moon (2012): (mini) Varulvstema, nya slut, varulv och dag-nattcykler

Dungeon & Highland

Filosofen återkommer i "Dungeon" men har gått från Sokrates till Platon. Kommer femte utgåvan ha en nedåtpekande Aristoteles?

Hörnexpansionerna är tillbaka och de är större än någonsin. Dungeon har 29 rutor jämfört med 16 i tredje 25 i andra utgåvan. Med nästan tre gånger så många kort har dessa betydligt mer variation än innan. Det är inte lika uppenbart att Dungeon är för styrka längre för även om det finns färre visdomsmonster är skillnaden inte lika stor, dessutom har visdomsmonstren högre medel än styrkemonstren…

Lord of Darkness den gamle uven är tillbaka men han har lagt ner det där med att samla talismaner och har övergått till att samla skattkort. Detta har inte bara gjort honom dubbelt så stark utan också smart, han har nu nämligen hela 12 i styrka och 12 i visdom. En intressant sak är att beroende på hur mycket dask man ger honom styr var man kommer ut någonstans. Kommer man upp i 8 poäng över honom hoppar man direkt till härskarkronan, men med tanke på att det kräver minst 19 i antingen styrka eller wisdom finns det nog både snabbare och effektivare vägar att gå…

Med ett mutter påminde han sig om att han skulle frosta av oftare, men mindes på samma gång att det var vad han sa till sig själv sist också.

Highland i sin tur är uppenbart till för guldsamling. ”Trinkets” heter nya föremål (oftast ädelstenar) som inte har någon vikt, de inkluderas inte då man räknar hur många föremål man bär. Det finns även trinkets som inte är ädelstenar så som potions. Någon lyckost från tredje utgåvan beslutade sig visst för att behålla Morak’s Hammer för gott för den återkom inte i fjärde utgåvan. Eagle King har inte levelgrindat lika hårt som Lord Mörker men har ändå samlat på sig 8 i styrka och visdom. Istället för att ta den som gett honom stryk över halva galaxen har han nu ett lager reliker att dela ut, däribland finns ”Ankheg” som kan försakas ihop med samtliga ens följeslagare för att ta sig varsomhelst i samma region, ett effektivt medel för att skippa de obehagligare rutorna i innersta regionen.

Alternativa slut

Den första tanken i Olofs huvud den morgonen var att dagen var förstörd, sen gick det bara utför.

Precis som sluten i 2nd edition så har det totala antalet expansioner nu gett en liten gedigen korthög med alternativa slut. Dessa kan slumpas ut och placeras (utan att titta) upp och ner på härskarkronan för att dras av första som kommer dit. Flera av sluten innebär frontalkrig mellan kvarvarande spelare, flera innehåller en stor onding som man måste ha kål på för att vinna och vissa innehåller domedagsscenarion som inte ovanligtvis leder till att alla spelare dör och förlorar. Jag skulle säga att dessa nya slut är för mer avancerade spelare då de kan kraftigt dra ut på tiden det tar att slutföra spelet. Dragon, som jag återkommer till nedan, har sina speciella slut man måste använda om man vill spela med den. Visst ja, Horrible Black Void återkom med Blood Moon. Heh.

Warlock-Quests

Magikern hade sett över marknaden och kommit underfund med att dumheter säljer bättre, det var dags att anpassa sig eller försvinna.

De som spelat svenska utgåvan av Talisman känner herr Warlock som Magikern i grottan i mellersta regionen, Talismanversionen av Fader Foura. Mannen vars enda egentliga uppgift i livet är att dela ut gåt… talismaner åt äventyrare som sprang förbi.

Fader Foura har med expansionerna blivit mer sofistikerad än förut. Både Reaper och Frostmarch kom med ”questkort”.  Istället för att man får slå en tärning  så drar man ett questkort, får en uppgift att utföra och lyckas man får man en Talisman.

Sacred Pool kom dessutom med belöningskort som man kan dra istället för att ta en talisman. I regel är uppdragen inte allt för besvärliga och belöningarna är faktiskt ganska bra och kan vara värt besväret. Detta gör faktiskt en del för att locka folk till den mellersta religionen istället för att springa ut i ytterregionerna och härja.

Tålmodigt släpade hon allsköns bråte, utan ett ord, utan en klagan. Men i sin inre värld visste hon att när hennes mästare väl tagit kronan var det bara en tidsfråga innan hon själv tagit den från den intet ont anande idioten.

Skatter och Reliker

Den som minns sin third edition kommer ihåg fulingarna i slutet av varje ytterregion. I fjärde utgåvan är syftet att ha ihjäl dessa att få skatter och reliker. Likt belöningarna efter quests kan dessa vara rejält bra och vissa kan verkligen ge en fördelar då det kommer till att vinna spelet.

Stallet

Adventure till Talisman 2nd edition hade en bunt med riddjur som följeslagare. Dessa kom inspringande med glatt återseende i The Sacred Pool. Låt en häst och vagn ta hand om ditt överflöd med skräp du kånkar runt på, skaffa en ridhäst för att ta dig snabbt kring brädet eller en krigshäst för att lösa striden.

Antagonister

Till fjärde utgåvan finns det expansioner som är för något mer erfarna spelare, spelare som kan grundspelet mycket väl och nu söker lite extra utmaning.

Du har väl hört balladen om paddkungen? Inte? Stå över en runda så skall du få höra.

I expansionen Reaper, Blood Moon och i det mycket populära community-tillägget Toad King har Talisman nu en form av karaktärer som lever sina egna liv och ofta innebär obehag om en spelare skulle råka hamna på samma ruta som dessa. Oftast flyttas dessa karaktärer av den spelare som slagit en etta. Grim Reaper sveper runt på brädet och smider sina planer kring vem som skall dö och vem som skall få fortsätta lite till medan varulven mest är sugen på lunch men tenderar att efter en rejäl nysning smitta intet ont anande äventyrare med lykantropi.. Toad King hungrar istället efter allt magiskt och flyttar runt då någon använder sig av magi eller hittar magiska föremål.

Dag och Natt

Dagen var över och natten var här, namnlösa fasor med sig hon bär, i långa skuggor träden sig klär medan skräcken ökar och modet tär.

Dag och nattcykler är nytt sen Blood Moon (som i skrivandes stund faktiskt inte är tillgängligt). Under dagen har alla motståndare -1 i attack och under natten har alla +1. Så medan dagen är behaglig är natten mycket obehaglig. Många nya kort har dessutom effekter som fungerar annorlunda beroende på om det är dag eller natt. Det återstår att se hur detta fungerar i praktiken. Själv tycker jag ju att vanliga monster lugnt kunde varit starkare på dagen och svagare på natten och tvärt om för odöda (visdom) men det är bara jag.

Dragon

Varthrax, den gamle drakkungen, var inte helt nöjd med att monarkin var över och att denne i folkval nu var tvungen att konkurrera med en uringul Cadorus och den miljömedvetne Grilipus. Efter att ha förkovrat sig i röd politik gick han dock ut med valmanifestet "jag äter er alla", fullt förtrogen att det talar till känslor av både gemenskap och solidaritet bland folket.

Dragon är egentligen värd en helt egen artikel så jag tänkte inleda med att säga att Dragon är för mer erfarna spelare. Dragon byter upplägget ganska drastiskt från originalspelet. De som har hängt med vet att andra och tredje utgåvan av talisman hade sina drak-expansioner och fjärde utgåvan är både en sammanbakning av de båda och ett helt nytt upplägg som kanske är den största mer djupgående förändringen i hur spelet spelas, därför säger jag bara att de som inte spelat Talisman på länge, låt Dragon stå på hyllan tills dess att ni känner er mycket väl bekanta med spelet. Först därefter kan Dragon bli ett givet tillägg till framtida spel.

Kortfattat handlar Dragon om kampen mellan tre drakar där man runda för runda får se vilken drake som just nu leder kampen. Den vinnande draken är spelets slutboss då man spelar med Dragon. En nyckeldel är att Talisman får en upkeep vilket påminner om en mycket förenklad variant av Arkham Horror.

Dragon kommer även med ett par utbytesbräden till inre regionen. En av dessa är draklandet som är en drakifierad variant av originalet, kryptan är nu dragonbone crypt, gruvan har blivit dragonstone mines, hajjaru? Den andra varianten är draktornet som återkommer från tredje utgåvan men levereras i platt form. Upplägget är dock lite annorlunda. Towerkorten är borta och man använder ingen tärning heller, istället berättar varje ruta hur många drakkort från den just nu ledande drakens egna korthög man måste dra. Korten möter man som vanligt och går det bra får man flytta fram ett steg, plus ett för varje monster man besegrat. Skulle man dock förlora eller få stå över tvingas man backa ett steg istället (och man slänger resterande kort man dragit).

Avslutningsvis

När man skall skriva om en av sina nördigaste kärlekar blir det naturligtvis ganska långt, men nu är det över med Talisman för denna gång, åtminstone i avvaktan på nästa storboxexpansion som jag misstänker dyker upp i höst eller i vår. Nu hoppas jag bara på en riktigt regnig spelsommar. Väl mött!

Annonser