Fear and loathing i Berlin – En nioårings tolkning av rollspelsregler

Jag har under ett antal inlägg uppehållit mig kring just Mutant. Det har sin förklaring, det var spelet med stort S, spelet som vi kunde lägga ner hela helger på, vaka hela nätter kring och rent generellt det vi ständigt återkom till.

Men det finns en aspekt av vårt rollspelande som jag inte nämnt, och som kommer framstå som oerhört roande för vuxna rollspelare (Jag kan själv bryta ut i sanslöst fnitter när jag tänker tillbaka), och det rör vår tolkning av hur regler skulle användas. Notera att detta var lågstadie/tidigt mellanstadie, d.v.s mellan 7 och 10 års ålder;

Vi slog färdighetsslag för nästan allt, och då menar jag allt. Att starta en bil kräver ett färdighetsslag i Markfordon, att växla likaså. Bromsa? Slå! Svänga? Slå! Övertyga någon? Slå! Slå! Slå!

Således kunde en typisk dag i en rollspelskaraktärs liv beskrivas följande;

A vaknade, klockan var omkring 07.15. Staden var relativt mörk som vanligt då smogen förhindrar solen från att skina över stora delar av staden. A arbetar som polis, för kännedom. A konsumerar sitt kaffe, tar på sig kläderna inklusive puffran och ger sig av ned till parkeringshuset. Äntrar bilen och startar (Lyckat slag), lägger i 1:an och kör ut (Lyckat slag). Väl ute på gatan ska han bromsa in vid rödljuset för att svänga vänster (Fumlar) men råkar totalt slinta och trycker på full gas och tappar muggen med kaffe i skrevet…

Men lyckas värja sig från en svårartad krock med en sopbil (lyckat slag), fordonet är dock inte under kontroll och känslan av glödhett kaffe mot de ädlare delarna gör A beklämd. A bestämmer sig dock för att försöka styra upp det hela men fumlar igen (Dessa tärningar pensionerades kort därefter) varvid han med en sjunkande besviken känsla nödkrockar och i styvt 80 knyck ramponerar en kiosk. Plåt, plast, klägg, korvar och människor flyger all världens väg när det tunga fordonet rammar kiosken. Människor skriker och skenar. B som också är polis, tar initiativet. Uppenbarligen har terrorister rammat kiosken, och med det utsatt kvarteret för en förstörelse som antagligen skulle kunna beskrivas som ett Carthago, fast i miniatyr. Om någon av dessa ondsinta svin är i livet och tror att de kan komma undan bedrar de sig å det grövsta.

B får syn på A som ledsen och blåslagen kravlar ur vraket av bilen och kiosken, kvinnor och barn skenar när de får syn på Bs dragna vapen och beslutsamma min. A i sin tur inser att hans stund är kommen, han kan näppeligen förklara sig ur situationen; För alla och envar torde det vara fullständigt orimligt hur en rutinerad civilpolis inleder dagen med att ramma en kiosk, därtill med resultatet att ett okänt antal människor skadats, eller eventuellt t.o.m dött p.g.a bilprojektilen. Ingen anledning att försaka initiativet dock, trots kaffet i skrevet och den sjunkande känslan av att ha förstört hela sitt liv öppnar han eld mot B; Ty de tar mig aldrig levande!

A samt B utväxlar ett antal skott i något som kan beskrivas som en utmed gatan utdragen springande eldstrid, på avstånd hörs sirener. Slutligen nedgörs B, som med en suck faller till gatan, ännu ett offer för terrorismen. A knackar med pistolen in en ruta på en bil, startar (lyckat slag) och kör iväg (Lyckat slag), men bakom honom är till hans stora förtret två polisfordon, med saftblandare och sirener. Längre fram på avstånd, kan en vägspärr skönjas. Och vi går därmed över till person C;

C är en uniformerad polis, i ett förföljande fordon. Bedömningen är att A är en farlig terrorist, sannolikt dessutom är påverkad av något, beaktat körstil och hastighet. Biljakten är nu uppe i cirka 80 knyck i tätbebyggt höghusområde. A sneddar in i ett parkeringshus (Med logiken att han kanske kan gömma sig där), men de efterföljande poliserna skakas inte av. Jakten går runt runt och upp och slutligen tar det stopp, de är på taket. De två förföljande fordonen stannar på behörigt avstånd och besättningen öppnar eld. A, som är helt uppfylld av trafikinducerad ångest ser ingen annan utväg än att köra bilen av taket, och likt Thelma & Louise göra processen kort med sig själv….

Tre minuter senare vaknar A till i skrotet på gatan, beräkningen visar att han har ungefär 2 KP kvar, vilket innebär att han är sargad och sönderslagen, men att fallhöjden inte tog kål på honom, vilket i Mutants värld inte innebär någon som helst blödning eller minus. Han lämnar bilen, ålning medelst hasning och reser sig, knackar in rutan på en bil och sätter av mot vidare äventyr. Sammanfattningsvis kan man väl säga att A aldrig i någon mening kom till jobbet, varken det han hade när han vaknade, eller något annat.

”Tar mig en iskall öööl, snor mig en iskall bil, drar igång, och kör rätt in i helvetet!” – Nationalteatern

Ett utdrag från en session, så vitt jag kan minnas den, det utspelade sig någon gång 1987. Livet var hårt 2089, genom en tioårings huvud 1987. Bara att ta sig till kneget kunde utlösa ett regelrätt inbördeskrig. Inte konstigt att det är så svårt att få fred i världen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s