Last Ninja, ninjaspelens ninjaspel

Igår tittade vi närmare på spelen i Last Ninja serien. Idag tänkte jag berätta lite om hur det var att spela det här spelet. Innan dess vill jag bara nämna att många av mina skärmshottar är hämtade från Last Ninja Archives och jag rekommenderar att ta ett besök där om man vill veta mer.

Spelmekanik
Last Ninja var första spelet som kombinerade beat-em-up med äventyrsspelsgenréns plocka-allt-som-inte-sitter-fast-och-använd-för-att-knäcka-pussel. Med joystick styrde man ninjan och med tangenter på tangentbordet kunde man växla mellan sina valda vapen och föremål. Själv använde jag spaken till höger. En fallossymbol för 80-talsnördar.

Äkta ninjas hoppar i saltomortal
Det som last ninja fått mest kritik för är kontrollerna. Detta blir extra kännbart när man skall t.ex. klara något av spelets gräsliga plattformssekvenser, långt dödligare än Kunitokis vakter. Man kunde ta sig hela vägen till ett sådant ställe utan att förlora ett liv bara för att bränna ut samtliga medan man försökte hoppa över ett vattendrag. Om stenarna kan hålla en ninjas vikt, innebär inte det att de är grundade i botten?

Ännu värre var i Last Ninja 2 där man skulle hoppa upp på båtjävel som kommer åkande med strömmen, vänta nån sekund och hoppa över till andra sidan. Ett annat härke var när man skulle hoppa på ett näckrosblad i trean. Ffffffffffuuuuuuu-

Beat-em-up delen
Eftersom Armakuni sov sig genom klasserna i smygeri fick han ofta tillförlita sig på att rusa förbi vakter. Bättre fly än riktigt illa fäkta. Lustigt nog kunde man ibland se vakter som begick harakiri då man rusat förbi dem. Bättre det än att behöva förklara för Kunitoki varför man inte kunnat stoppa maratonninjan.

Fast Armakuni kunde faktiskt slåss. Förutom solida frontalsparkar och käftsmällar kunde man använda olika vapen som man dock var tvungen att hitta först. I dessa ingick svärdet, staven, nunchaku (två korta pinnar länkade med kedja) samt kaststjärnor. Spelmekaniskt hade dessa en begränsad variation, svärdet gjorde mer skada men staven hade längre räckvidd. Var du skicklig nog var det tekniskt möjligt att plocka ner vakter utan att ta skada. Shurikens eller kaststjärnor dräpte dock automatiskt en fiende på avstånd förutsatt att den träffade.

Vi hittade en del tekniker, det var t.ex. möjligt att snabbt tappa joysticken uppåt med knappen nertryckt i ettan. Detta slog fienden så snabbt att de inte kunde attackera tillbaka. Detta var lite svårare i tvåan men jag hade en teknik som innebar att veva joysticken till vänster och höger som hade ungefär samma effekt. Lite skada kunde man ta innan man dog.

Äventyrsdelen
Låt oss uppskatta det faktum att Last Ninja kom 5 år före Alone in the Dark och 9 år före Resident Evil. Resident Evil är alltså en Last Ninja kopia. Första spelet hade ju till och med skelett vilket är nästan som zombies eller hur?

Ja, så är det…

Det var inte alltid lätt att lista ut hur utrustning skulle användas, det fanns bara ett rätt sätt att göra saker på. Ibland var det logiskt, vid ett tillfälle i tvåan skall man t.ex. plocka upp ett stycke kött, använda den på en flaska gift i ett lab och mata en panter/hund (grafiken till trots är det svårt att avgöra vilket).

I andra fall var det inte lika uppenbart, som när man skall använda en klo för att klättra upp för en vägg. Ja, jag vet att ninjor använder tigerklor (typ av handske) och man tillverkar faktiskt en sådan i trean, men klon i ettan ser ut att vara av sten, är plockad från en staty och har inget att hålla i.

Diskett eller band?
Det tog ca 30 minuter att spela igenom ett av spelen i sig, betydligt längre tid om man tar hänsyn till spelets laddningstider. Fördelen med bandversionen var att man fick börja om från samma bana om man dog medan man började om från början med diskversionen. Det kändes nästan som fusk att göra på det viset…

Det här med utrustning kunde dock innebära en del huvudbry då det var tekniskt möjligt att lämna en bana utan att få med sig rätt föremål vilket var inte allt för roligt om man hade bandversionen. Glömmer du att plocka upp en flaska sprit i bana två i Last Ninja 2 så kan du inte tillverka en molotov i bana tre och tvingas ladda om hela spelet (om du inte fuskar dig förbi en krokodil, djurvän där). Men som alla vet hade 80-talsgamers både nerver och tålamåd av STÅL så vi kunde tåla laddningstiderna.

Imorgon tänkte jag avsluta mina artiklar om Last Ninja och skriva lite om seriens landvinningar då det gäller grafik och ljud.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s