Eye of the Beholder 3: Assault on Myth Drannor

Tredje och sista spelet i trilogin kom två år efter tvåan, 1993. Det finns dem som kallar detta för det svarta fåret i trilogin, en kandidat att skippa helt. Jag tänkte spendera några ord med att förklara varför det har blivit så.

Problem 1: Det är inte tillverkat av Westwood
Producenten Westwood och publishern SSI gick skiljda vägar. SSI bestämde sig därför att tillverka trean på egen hand och det fick många att ropa högt. Westwood tillverkade istället Lands of Lore som kändes som toppen av Dungeon Master-genrén men det är en annan historia.

Problem 2: Det är inte lika bra som tvåan
Regression to the Mean är ett fenomen där något som är bra bedöms som dåligt för att de följde något fantastiskt bra. Eye of the Beholder III är helt enkelt inte lika bra som tvåan och det fick många att klassa det kanske värre än vad de borde. Framförallt kändes storyn tunnare utan bra ersättare till den karismatiska ondingen från tvåan.

Problem 3: AESOP/16
Långt färre kunde spela trean eftersom spelet aldrig släpptes på Amigan. Ett av skälen var att man bytt engine. AESOP/16 var dock inte bara svår att porta till Amigan, den var svårkörd på PC’n också. Som påföljd var Eye of the Beholder III väldigt segt, även på snabbare maskiner. Det fungerar tyvärr inte så bra i DOSBox heller. Men långt senare fick fans tag på koden och ur detta kom AESOP/32, en fixad och omkompilerad version. Med denna variant fungerar Eye of the Beholder 3 lika bra som de tidigare två gjorde.

Så…
… bör man skippa trean? Absolut inte! Här är några anledningar varför det är klart spelvärt.

Miljön
Till skillnad från de första två utspelar sig trean i ett landskap med olika platser att gå in i. Man börjar i en kyrkogård, färdas genom en förtrollad skog och resterna av det legendomspunna Myth Drannor.

Här och där finns byggnader att gå in i och väl inomhus påminner spelet om de tidigare två spelen i trilogin. Dessutom hade spelet några ökända undervattensbanor, en ganska obehaglig passage.

Unika NPC’s
Igenom de första två är alla NPC’s man möter de klassiska fantasyraserna så som alver, dvärgar och halflings. I trean har de flesta NPC’s speciella egenskaper och förmågor. En ödleman som Cleric, en vartiger som jägare med mera.

Monsterstrategi
I de första spelen hackar man förbi monster med vad än man har att hacka med. I trean har monster olika försvar så vapnet man använder ofta väldigt viktigt. I första katakomben finns ett monster som är nästan immun mot eggade vapen. Troll behöver man blastra med eld eller blixt innan de mjuknar upp för vanliga vapen. Såkallade ”living muck” förstör vapen som inte är av trä.

Uppdateringar
Några bra uppdateringar hade gjorts till spelet. Man kunde nu aktivera en ”All Attack” knapp som fick alla att attackera med allt vad de äger och har vilket var helt klart mysigt men kanske gjorde spelet enklare än vad det var tänkt. Bakre ledet kunde nu användas i närstrid. Halbeards hade fått räckvidd och det fanns även kast-hammare som fungerade på avstånd.

Playthrough
Jag gör en nära perfekt spelgenomgång på youtube i vilken jag inte slösar någon tid alls, nästan en speedrun. Orkar du inte med att spela spelet, aldrig fick se det men ändå vill ta en titt så har du här en chans att se det som det skall spelas, från början till slut.

Imorgon binder vi ihop säcken med att titta lite på vad som hände efter trilogin.

/Staffan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s