Eye of the Beholder I, ur en betraktares öga

Ett av tidigare 90-talets mest inflytelserika titlar då det kom till datorrollspel var Eye of the Beholder (1990) av Westwood Studios. Dels beror detta på att Westwood förfinade Dungeon Master-genrén, dessutom var spelet baserat på det populära Dungeons & Dragons och var det spel dittills med vackrast presentation. Det var så inflytande att jag har hört vissa säga ”Eye-of-the-Beholder-kopia” om andra Dungeon Master-kloner. Det skulle ta ända fram till 1998 innan Baldur’s Gate tog över kronan.

Handling
Upptakten till spelet är att ledarna över staden Waterdeep fruktar att någon eller några håller på att dra ihop en ond komplott i staden. Allt pekar på att något eller någon verkar ur de underjordiska gångerna under den. Ett band äventyrare hyrs in och skickas ner i mörkret. De kommer dock knappt några meter in i gångarna förrän taket rasar in bakom dem och nu är deras enda väg nedåt, nedåt genom kobolder, dvärgar och svartalver för att någonstans långt ner i underjorden konfrontera vem som ligger bakom komplotten.

Själva spelet
Peka-klicka interfacet var mycket lätthanterat för sin tid. Till sidan från förstapersonsvyn hade man porträtt på sina karaktärer och kunde klicka på dem för att få fram deras utrustning. All utrustning flyttades runt genom att dra runt olika ikoner. Mycket smidigt. Spelet var svårt. Det var i viss mån tidsbestämt eftersom man inte hade obegränsat med mat. Jag minns framförallt fjärde banan då man möter jättespindlar som väldigt frustrerande eftersom det inte var enkelt att läka förgiftning förrän senare. I spelet fanns en tävling där om man löste ett pussel per level fick man en kod som man kunde skicka in för att vinna pris.

Olika versioner till olika plattformar
Spelet blev väldigt populärt och släpptes på ett otal plattformar. Det är svårt att sätta tummen på vilka av dessa som blev bäst. PC-versionen hade 256 färger men Amigaversionen hade trots färre färger ett animerat slut och dessutom fanns en kommentarsfunktion i vilken ens karaktärer kommenterade sin omgivning då och då vilket förbättrade stämningen. Jag hade sagt att den fan-gjorda 256-färgersuppdateringen till Amiga tar priset. Den ersatte helt enkelt all grafik i amigaversionen med PC versionen samtidigt som man infogade en kartfunktion.

Röstskådisar från bottenskrapet
Sega CD versionen kom med samplat tal och animerade sekvenser. Låter fantastiskt? Nja, rösterna var kanske de sämsta jag hört i ett spel och animeringarna hade en mangastil som avvek starkt från resten av grafiken och jag kan inte säga att dessa sekvenser såg bra ut. Döm själva:

Turnbased GBA
Långt senare släpptes en remake till Gameboy Advance. Spelet hade nu gått från 2nd edition till 3rd edition Dungeons & Dragons. Spelet var i förstaperson som förut men strider utkämpades nu runda-för-runda i en isometrisk vy. Det fanns även mycket nytt i form av fina mellansekvenser, konversationer och mer som man kan önska sig av ett modernt spel. Tyvärr tyckte jag dock inte att spelet var speciellt bra. Problemet var att det var väldigt segspelat. Karaktärer slås fram på ett sätt som var mer hardcore än något annat spel; alla sex värden helt random. Strider tog evigheter och ärligt talat var själva spelet utanför de tecknade mellansekvenserna en av de fulaste versionerna som gjorts.

Neverwinter Nights remake
Det sista jag skulle vilja nämna vad som rör Eye of the Beholder är den massiva modul som gjordes till Neverwinter Nights. Jag spelade aldrig den versionen själv som ett aktivt val. Det var en av NWN’s högst rankade moduler men spelet hade gjort vissa ändringar som jag inte kunde tåla. Till saken hör är att klassiska Eye of the Beholder tar karaktärerna från Level 1-9, tvåan upp till 13 och trean några levlar till. NWN modulen sprängde level 20 gränsen med mentaliteten ”episkt är coolt”. In med episka demoner, lichar och dyligt vilket inte alls hörde hemma i första spelet enligt mig, åtminstone inte om man kommer ihåg spelet som en del av en trilogi. För mig var det som Peter Jackson infogat en episk strid mot Sauron strax utanför Fylke i Sagan om Ringen. Nej tack.

Playthrough
Till sist vill jag passa på att ge lite reklam till min egen genomspelning av spelet på youtube med min brutna engelska. Jag kan spelet väl om jag får säga det själv, men min genomspelning av ettan är inte lika perfekt som min genomspelning av tvåan och trean. Jag tar mig dock tiden att förklara spelet på ett mer utförligt sätt för den som är intresserad.

Imorgon skall vi titta på toppen av trilogin.

/Staffan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s